Jag har kontemplerat. Igen. Till och från. Under lång tid. Om detta med olika livsfaser. Och nu har det klarnat betydligt, åtminstone för egen del. Jag har funnit att jag sedan en tid är i ett pågående skifte. Från något, till något annat. Det är osäkert, spännande och utmanande. 

”I think ageing is an extraordinary process whereby you become the person you always should have been.” – David Bowie

Det handlar inte om ett karriärskifte i vanlig bemärkelse. Sådana har jag gjort tidigare, där jag bestämt mig för att göra mindre av något och istället utveckla mig inom något annat. Det som är annorlunda nu är att det är hela livet som skiftar, delvis utanför min kontroll, och att det i sin tur förändrar mitt arbete.

Hur skiftar livet? Ja, enkelt uttryckt är det rörelsen in i åldermannaskapet som har kommit igång. Den som förhoppningsvis gör att jag går från att vara en aktiv och presterande vuxen till en klok och stödjande farbror. Eller hur man nu ska uttrycka det. Innebörden är ett större fokus på hur än vad. Mera på processen och kontexten än resultatet. Mera uppmärksamhet på varandet och hållandet i görandet. För mig blir det ett nytt sätt att skapa värde, genom att tjäna det som är större och mer än mig själv. Och utan att tränga mig på eller drivas av att jag “måste” göra xyz.

Skiftet har kommit längre i mitt personliga liv än i arbetslivet. Så med ca tio aktiva år kvar har jag börjat ställa om hur jag jobbar. Vilket i sig också möjliggör att jag jobbar långt förbi min 67-årsdag. Om jag skulle vilja.

”When I let go of what I am, I become what I might be.” – Lao Tzu

De senaste tre åren har rrarre varit min huvudsyssla, där jag haft förmånen att med flera klokingar samskapa grunderna för ett syftesdrivet företag – både kulturellt och strukturellt. rrarre är i mångt och mycket en livsgärning, där så mycket av det jag format i ett helt professionellt liv kommit ihop till en spännande ram och potential. Särskilt spännande är att vårt utforskande lett oss till att inrikta oss på att kultivera stewardskap. Bra för biosfären, ekosystemen och människan. Vi har bara kommit en liten bit på vägen på en väldigt lång resa. 

Vår kultur har en stark röst. Den vill att jag vid 58 ska fortsätta känna mig ung. Fortsätta prestera. Gärna tävla mot andra. Vara produktiv. Hålla i saker jag satt igång. Driva. Ta ansvar. Göra avtryck. Gasa hela vägen till pension – SEN njuta av min ålderdom.

Det där har faktiskt aldrig legat för mig, men jag har ändå spelat med. Oftast lite motvilligt, i alla fall inombords. Kanske var jag en gammal själ redan i yngre år. Men nu är det bättre samstämmighet och jag känner mig redo och rustad men kanske inte fullt förberedd på det som väntar i det nya (arbets)livet.

Vid årsskiftet går jag över i en helt fri roll. Relationer och samarbeten finns kvar, men jag löser upp formella åtaganden, t ex ägande och styrelsearbete. Det är vad som behöver ske. Känslan inombords är upprymd och förväntansfull. En möjlighet att utveckla mig ytterligare och integrera det jag har ännu bättre i och för världen. Kan jag göra lite positiv skillnad gör jag gärna det. Blir det inte möjligt är det också ok. Jag är på en bra plats oavsett.

Jag har uppdaterat den här webbplatsen utifrån den här insiktsprocessen. Är det något jag kanske kan bistå dig med hoppas jag du hör av dig så kan vi börja med att tänka lite högt tillsammans.

–Jan