Jag träffade en god vän idag. Vi har inte setts på ett tag. Efter att ha uppdaterat oss om varandras livssituation kom vi att prata en hel del om detta med att drivas av sina rädslor. Ett väldigt fint och öppet samtal.
Jag berättade lite om min praktik och min vän tyckte som många andra att det är en bra idé. Men min vän kunde också direkt peka på att det nog är få som skulle nyttja tjänsten. Det är få som är trygga i att de har organisationsproblem, än mindre i att be någon om hjälp. I det stora hela menar min vän att det är få i chefspositioner som ber om hjälp. Man har ju fått uppdraget för att man kan, inte för att man inte kan.
Det här är intressant feedback dels för att min vän är klok. Dels för att min vän är VD i ett mindre börsbolag och rimligtvis representerar den målgrupp jag vänder mig till.
Jag har fått mycket beröm för min mottagning och paketeringen av den. Men jag skall vara helt öppen med att jag fått oväntat få uppdrag.
Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till det jag och min vän pratade om idag. Vill liksom inte acceptera att det är sant att personer i min målgrupp inte skulle våga erkänna att de har problem i sina organisationer och anlita mig. En osäkerhet på min kompetens kan jag förstå, men att man inte törs blotta sig lite och be om hjälp, det är svårare att greppa.
Jag tar tacksamt emot dina reflektioner. Och om du har några tips på hur jag kan rama in tjänsten bättre blir jag ännu gladare. För sakens skull vill jag betona att jag erbjuder total konfidentialitet när jag jobbar med mina kunder. Jag har också erbjudit en villkorslös garanti. Risken att pröva borde vara minimal!
Jan