”The more I learn, the more I learn how little I know.” — Socrates
”The more you know, the less you understand.” — Lao-Tse
Det finns lite olika citat som säger något i stil med att ju mer jag lär mig desto mindre vet jag. Det kan ju av de flesta uppfattas som lite klatschigt och fyndigt, men för mig har det över åren blivit en vald sanning.
Jag en nyfiken person. Jag har massor med frågor som jag ställer. Jag läser och försöker ta reda på sådant som jag undrar över. Nu är jag inte forskartypen som gärna går på djup, utan min nyfikenhet går på bredd. Jag studsar från ett område till annat. Lär mig lite om ganska mycket. Men gör även jag djupdykningar i sådant som fångar mitt intresse en längre stund.
Det senaste året har jag tittat in i ett fält som kan kallas innovation i offentlig sektor. Det är jättemånga som kan jättemycket om offentlig sektor. Trots att jag spenderat ett år nästan heltid på utforskning i området kan jag väldigt lite. Jag kan ju förstås mer än för ett år sedan. Mycket mer. Men jag kan väldigt lite jämfört med många andra.
En intressant sak med mitt utforskande är upptäckten att de som kan väldigt mycket om offentlig sektor verkar ha lika svårt, om inte svårare än jag, att veta hur offentlig sektor bör förnyas. Att den behöver förnyas är vi oftast överens om. Men den som kan mycket om offentlig sektor vill ju förstås också kunna veta hur den skall förnyas. De har jättesvårt att säga att de inte har en aning om hur förnyelsen skall gå till. För mig är det jättelätt, eftersom jag verkligen inte kan något. Eller rättare sagt, det jag kan räcker för att jag med trygghet kan säga att jag inte vet. Och att ingen annan kan veta heller. Och att vi behöver testa oss fram till nya modeller. Experter kan nämligen inte att tänka fram nya perfekta innovationer vid sina ritbord. Ingen kan det. Innovation och förnyelse behöver göras, låt vara utifrån en grundtanke och ett koncept.
”Enlightened trial and error outperforms the planning of flawless intellects” — David Kelley, Founder IDEO
En annan intressant upptäckt jag gjort visar sig när nya grepp ändå kommer till och skall prövas. De som kan jättemycket om offentlig sektor blir ofta ängsliga och försiktiga. De kan så mycket om det som fungerar och finns idag. Men de kan med en slags nödvändighet väldigt lite om det som skall skapas. Då upptäcker de som kan mycket att trots alla sina kunskaper vet de ändå inte hur framtiden för offentlig sektor skall gestalta sig. De VET INTE. Hela sin karriär har de vetat. Men inte nu. INGEN VET.
Här finns kanske ytterligare en dimension i de citat jag inledde med. Att ju mer vi fördjupar oss i det vi redan kan, ju mer vi blir experter i ett visst fält, desto mindre vet vi om vad som finns runt omkring och desto mindre kan vi föreställa oss vad som kommer sen. Vi blir fångar i våra tankesystem.
Experterna på och inom offentlig sektor är förmodligen de som är sämst skickade att förnya den. Ända till den dag då de tryggt vågar ställa sig upp och säga ”jag vet inte”. Då kan vi samlas med våra olika erfarenheter och perspektiv och låta förnyelsen börja ta form på allvar.
@jandeman