Paralizing sadness

I think a lot about my friend D that died a little more than a week ago. When the sadness hits me I lose virtually all capacity to function for a long while. It is a very egoistic feeling of course. But it seems so unfair. Not to me really, but to his family and closest friends. And that fuels my sadness even more – connecting with their loss.

//jan

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.