Att inte ha en dj-la aning

Jag börjar bli lite sned på alla pajsare som far runt och ser ut som de vet vad de håller på med. Mest är det avundsjuka, för det ser så behagligt ut. Att veta exakt vad man skall göra kl 13.30. Att ha en tydlig roll på jobbet. Att veta hur ens lilla värld hänger ihop. Och ha röstat på samma parti i alla valen sedan man fyllde 18.

Själv har jag noll koll. Och mer så för varje år som går. Det är som ett straff. Att ju mer jag sätter mig in i saker, desto mindre fattar jag. Och ju fler nya saker jag tar in, desto mindre begriper jag av det jag kunde förut.

Vissa dagar, som idag, blir det nattsvart. Allt blir som en meningslös gegga av obegripligheter. Det blir inte värt att anstränga sig. För den mängd energi som krävs av mig för att skapa någon slags ordning i min tillvaro finns bara inte.

Så, idag vann entropin över mig.

Jag insåg det redan före lunch och sedan dess har jag flutit med. Inte så dumt det heller, för det finns mycket positivt i flytandet när väl ångesten är i schack. Men det är jäkligt svårt att förklara för sin omgivning; varför disken inte blev gjord, varför barnen får mat så sent, varför alla verktygen ligger framme i hallen, och varför jag kommer oförberedd till mina möten imorgon.

Så, de som far runt och ser ut som de vet vad de håller på med, är de smartare än jag? Eller kraschar de också emellanåt? Storstadslivet handlar ju mycket om att hålla uppe sin fasad, så de kanske bara är bättre på att låtsas än vad jag är.

Imorgon behöver jag vara duktig på att låtsas igen. Det är lite för många som fått för sig att jag kan saker som jag egentligen inte har en dj-la aning om. Se där den moderna kunskapsekonomin ;-) 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.