När jag var i Sydafrika för några veckor sedan läste jag om en bok som heter "Leadership and the New Science". Skrevs typ 1992 och finns nu i en tredje förnyad upplaga. När jag läste den första gången fattade jag nog inte riktigt. Men nu, i Sydafrika, gick det ned en polett. Wheatley gör följande poäng (ruskigt förenklat);
– naturvetenskapen har nu accepterat fullt ut att vi lever i en icke-linjär verklighet
– det finns inga prydliga linjära samband i naturen (vi kan kasta ut Newtons teorier en gång för alla)
– däremot finns mönster och en form av inneboende ordning i alla system
– det kluriga är att när vi försöker fånga ordningen så förändras den – av våra observationer/interaktioner
– små förändringar i ett system kan över tid leda till helt nya mönster
Allt detta gott och väl som en kort populäriserad beskrivning av kvantfysiken. Men Wheatley är organisations- och ledarskapstänkare så det riktigt intressanta kommer när hon konstaterar att ORGANISATIONER i det stora hela fortfarande lever efter Newtons principer. Linjärt. Orsak och verkan. Urverket som dominerande metafor. Detaljer. Kontroll.
Ingen kvantfysik här inte.
Det här måste vara de närmaste decenniernas stora utmaning. Att få våra organisationer att anpassa sig till verkligheten. En verklighet som inifrån organisationer inte kan upplevas som annat än kaotisk, komplex och slumpmässig. Som bjuder på ständiga överraskningar. Och som organisationer möter med mer analys, mer kontroll, mer hierarki.
Vi har en fenomenal tro på den medvetna rationaliteten!
När jag nu börjat se med andra ögon framstår detta beteende som rätt dumt. Och kanske kontraproduktivt. Och väldigt begränsat.
Är det ingen som är nyfiken på potentialerna i att bejaka det icke-linjära…?!
Ja, det blir säkert mer på det här temat. Känns som tankarna är långt ifrån sorterade.
Den som vill kolla in Margaret Wheatley kan läsa om henne här: http://www.margaretwheatley.com/