Är hemma med min son idag. Han känner sig lite krasslig säger han. Han fick vara hemma fast jag inte riktigt tror honom. Tror mest han behöver vara hemma. Eftersom han ändå är i hyffsad form, och jag behöver jobba, så har han frossat i sådant han normalt inte får göra så mycket av. Se på TV. Spela på datorn. Bygga lego utan att lillesyrran förstör. Och alldeles nyss frågade Axel om han fick spela sitt Playstation någon dag – och se honom spela Colorado i NHL-spelet. Med näsan i min dator säger jag att han får göra det nu. Och får en jättekram! Han blev så glad. Och imorgon kommer han vara redo för skolan och kompisarna igen.
Det är lite svårt att tänka sig att jag själv varit i den åldern. Då livet blev fulländat av att få vara hemma och göra lite som man ville. Samtidigt slår det mig att det är precis sex år jag blir när jag är utarbetad och utan energi. Jag vill skrutta hemma och göra lite som jag vill.