Lång paus i samband med en lång helg. Har på köpet fått en liten förnyad tro på mänskligheten. Det bor en massa hyvens människor ute på Resarö. Eller så är det Resarö som gör människor hyvens. I vår lilla värld på ön så verkar det finnas lite mer tid för varandra. Lite mer plats att ställa en fråga. Att lyssna. Men också att knipa käft och bara vara.
När vi Resarö-bor är på jobbet föreställer jag mig att vi är lika yra och snurriga som alla andra. Men när bussen (eller bilen) svänger av vid Engarn så händer något. Och så förblir det till nästa morgon, någonstans vid Danderyds sjukhus. Där brukar förtrollningen brytas.
Kanske är det Stockholms största värde; att synliggöra galenskapen i vår tid. Och Resarös synliggör värdet av mindre sammanhang. Kanske är Resaröbor hyvens för att de har både och?
Stackars de som är i storstan hela tiden. Men de kanske ser världen utanför stan som galen, vad vet jag.