Jag håller redan på att bli knäpp av mina inblickar i utbildningsvärlden. Ta en titt på alla underliga högskoleprogram som växt fram de senaste åren. Man kan få högskoleexamen i nästan vad som helst! Kanske vill du bli "Event Manager" i Borås? Eller gå Sports Science Program på Mittuniversitetet. Eller varför inte ladda med ett kandidatprogram som heter Trädgårdens hantverk och design i Göteborg.
Missförstå mig rätt. Jag missunnar ingen att utveckla sig och bli skicklig inom ett fält man brinner för. Men är dessa exempel på högre utbildning i dess egentliga mening eller är det något annat i görningen?
Det är känt att gamla regeringens ambition var att många fler skulle in i högskolan. Och runt högskolorna skapades ett system där man behöver profilera sig och konkurrera om studenterna. Varför? Man får betalt per examinerad student. Och då frestas kanske akademin släppa på kraven för att öka genomströmningen och behålla intäkterna? Se bara i dagens SVD. Och att det är svårt att få jobb efter examen är ett understatement. Det verkar lika illa som när jag gick ut 1991. Men då var det i alla fall lågkonjunktur.
Är det bara jag som tycker det här är konstigt?
Kan det vara så att vi utbildar för många på högskolan? Att vi dessutom utbildar dem i områden som inte är efterfrågade? Och kanske håller vissa program inte tillräcklig akademisk standard…?
Hemska tanke.
Allvarligt talat, börjar det inte bli dags för lite innovation i utbildningssystemet. Hur kan vi ha fastnat för idén att staten ensamt bäst kan bedöma vad vår utbildningsmodell skall innehålla..?