Murphy’s Law of Mobile Phones…

Det är helt osannolikt.

Idag har jag varit obunden i min tid hela dagen tills jag hämtade min dotter på dagis kl 15.37. Inte ett samtal i mobilen under hela dagen. Men från att 4-åringen finns runt mina fötter ringer det fem samtal på 5 minuter! Det är som man undrar om det är sadister i farten. Eller att operatören har smugit in en funktion som gör att samtal bara släpps fram om jag är upptagen med något.

Påminner mig om en annan telefon-naturlag som gäller små barn hemma. Barnen är utom synhåll. Det ringer i din telefon. Inom tre minuter så har du minst ett barn trampande omkring dig. De graviterar mot telefonpratande föräldrar! Gärna frågandes saker i gäll röst. Och helt oförstående att du har fokus på något annat.

Morr.

Trevlig helg.

0

Skillnaden på en egenskap och en förmåga

Det har varit ett ganska brutalt dygn. Jag har fått en viktig del av min identitet och självbild rejält tilltufsad. Inte för att någon eller några hoppat på mig med feedback plötsligt. Snarare tvärtom. Jag har upptäckt att min omgivning (och jag själv) låtit mig vara i ett mönster och inte utmanat det. Under lång tid. Det sista dygnet har den fulla vidden av detta mönster sjunkit in.

Essensen? Jag har förstått att jag inte är entreprenör. Däremot är jag entreprenöriell. Det första är en förmåga. Det andra är en egenskap. Det är en subtil men ohygglig skillnad.  Är du atlet eller atletisk? Är du proffs eller proffsig? Är du kreatör eller kreativ. Du fattar galoppen.

Idag fyller jag 41. Det var en födelsedagspresent som heter duga.

0

To hire or not to hire

Jag skulle tippa att det är ett ganska ordinärt litet företag som jag äger. En omsättning som täcker mina behov av löneuttag och de rörelsekostnader jag har. Inget märkvärdigt; en bil, telefon, en dator, lite försäkringar. Och så redovisningstjänster och revisor.

Vinsterna är blygsamma. Liksom förlusterna. Sedan 1993 är det ganska precis +/- noll. Kvar i företaget finns det ursprungliga aktiekapitalet.

Det är lätt att fatta att det här inte är mycket att hålla på med egentligen. Ändå är det 14:e året. 14 år av momsdeklarationer, betala räkningar, kortredovisningar, kvittosammanställningar och annat kul sent på söndagskvällarna. En och annan faktura till kunder också – vilket förstås är mycket roligare!

Jag är glad att jag inte har anställda. Ännu mer att fylla i. Och så en massa ansvar för andra. En rätt puckad deal. Om inte pengarna strömmar in på så vis att man kan få rejäl avlastning – och ändå få något över. Inte lätt att få ihop för oss mera ordinära och kanske lite lata företagare. Då krävs hunger på makt, status och rikedom. Eller besatthet. Inget av detta har jag utvecklat särskilt väl.

Så till poängen. När staten ojar sig över entreprenörskapet i Sverige så gör de det enligt ett känt mönster. Fler måste starta företag. Fler måste anställa. Fler måste växa och bli stora. Bli som Ericsson, Scania och alla de andra.

Tre saker händer med mig när jag hör detta:

1. Staten framför tydligt att mitt företagande inte duger. Att jag försörjer mig själv, betalar hutlösa skatter till offentlig överbyggnad och ineffektivitet är inte förmildrande.

2. Anställ eller var för evigt dömd till entreprenöriell utanförskap. F-ck you, säger jag. Premien för att ta risken som arbetsgivare är för låg. Dessutom är jag år efter år förundrad över att det inte sker någon utveckling av samtalet kring nätverksbaserat samarbete. Att anställa är omodernt!

3. Sveriges och världens fria agenter och enpersonsföretagare är mina sanna hjältar. De är självförsörjande och har gjort sig mer oberoende av nyckfulla arbetsgivare. De allra flesta betalar sin skatt och bidrar till den sk välfärden. De är värda all beundran och respekt!

0

Sex-åringens värld…

Är hemma med min son idag. Han känner sig lite krasslig säger han. Han fick vara hemma fast jag inte riktigt tror honom. Tror mest han behöver vara hemma. Eftersom han ändå är i hyffsad form, och jag behöver jobba, så har han frossat i sådant han normalt inte får göra så mycket av. Se på TV. Spela på datorn. Bygga lego utan att lillesyrran förstör. Och alldeles nyss frågade Axel om han fick spela sitt Playstation någon dag – och se honom spela Colorado i NHL-spelet. Med näsan i min dator säger jag att han får göra det nu. Och får en jättekram! Han blev så glad. Och imorgon kommer han vara redo för skolan och kompisarna igen.

Det är lite svårt att tänka sig att jag själv varit i den åldern. Då livet blev fulländat av att få vara hemma och göra lite som man ville. Samtidigt slår det mig att det är precis sex år jag blir när jag är utarbetad och utan energi. Jag vill skrutta hemma och göra lite som jag vill.

0

En hyvens miljö

Lång paus i samband med en lång helg. Har på köpet fått en liten förnyad tro på mänskligheten. Det bor en massa hyvens människor ute på Resarö. Eller så är det Resarö som gör människor hyvens. I vår lilla värld på ön så verkar det finnas lite mer tid för varandra. Lite mer plats att ställa en fråga. Att lyssna. Men också att knipa käft och bara vara.

När vi Resarö-bor är på jobbet föreställer jag mig att vi är lika yra och snurriga som alla andra. Men när bussen (eller bilen) svänger av vid Engarn så händer något. Och så förblir det till nästa morgon, någonstans vid Danderyds sjukhus. Där brukar förtrollningen brytas.

Kanske är det Stockholms största värde; att synliggöra galenskapen i vår tid. Och Resarös synliggör värdet av mindre sammanhang. Kanske är Resaröbor hyvens för att de har både och? 

Stackars de som är i storstan hela tiden. Men de kanske ser världen utanför stan som galen, vad vet jag.

0

Festliga konferenser?

Har pit-stop på McD i Tumba – på väg till en kund i Södertälje. Trött idag efter en riktigt bra fest på vår mötesplats R17. Kom säkert 300 pers. En massa folk som jag inte sett på länge och som jag blev riktigt glad över att få umgås med ett tag.

Vi hade byggt upp en grym bar i centrum i rummet. 8 gånger 6 meter, typ. Blev ganska uppenbart att vi borde ha en sådan i lokalen permanent. Kanske inte så stor, däremot. Och så ställa espressomaskinen där… Perfekt häng både under och efter arbetsdagen.

Under dagen igår var jag och föreläste på en konferens arrangerad av något av dessa företag som arrangerar konferens på olika teman. Det blev lite sömnigt. Ca 25 pers i auditoriet, i en alldeles för stor lokal. Som var mörk. Det borde finnas utrymme för förnyelse i den där världen…

Den stora frågan är vad deltagarna får ut av konferenser av den här sorten. Om de känner att de fått värde på pengarna. Cynikern säger mig att en lite för stor andel inte går på konferenserna för att lära sig eller nätverka. Utan att de använder konferensen som ett alibi att vara borta från jobbet. För annars hade upplägget rimligen sett annorlunda ut. Lite som vår fest, kanske…?

0

Vakthundar och fripassagerare…

…hette en bok som Lorenz Lyttkens skrev för många år sedan. Handlar om vad som händer i ett samhälle när allt färre medborgare tar på sig rollen att försvara normer och regler i samhället.

Idag åkte jag och familjen en ganska beskedlig mellanstadiehuliganism på det annars så sömninga Resrö där jag bor. Ett par killar hade tagit ett cykelställ och använde den som stege för att klättra upp på några tidningsinsamlare. Precis utanför ICA. I närheten av skolan där det var kvällsöppet för föräldrar och barn. Helt klart ett gäng som ville bli sedda.

Vad som är helt sanslöst är att förbipasserande vuxna låter dem hålla på. Inte ingriper. Det är ju inget direkt farligt. Men väl en förstörelse av allmän egendom. Min fru ber mig stanna bilen och går ut och snackar med dem. De blir så förvånade och spaka så de backar flera meter.

Vad är det för fel på de vuxna egentligen? Tror de att varje killgäng rymmer yxmördare? Även 11-åringar på Resarö? Eller är de rädda för att gripa in i andras familjer? Kanske till och med känner barnen och föräldrarna?  Och tänker, det där behöver jag inte blanda mig i. Det gör kanske någon annan.

Kom igen.

0

Vad går jag igång på denna vecka?

En god vän skrev till mig appropå bloggen att nu startar helvetet med att vara irriterad och engagerad i saker hela tiden – och orka skriva om det. Än så länge har det inte varit några stora problem – vilket iofs kan vara en illavarslande insikt. Det kan betyda:

a) det finns alldeles för mycket att vara irriterad och engagerad i
b) jag har en störning, det finns egentligen inget att vara irriterad och engagerad i

Förnekelse är en god konst så jag fortsätter utgå ifrån alternativ a). Det blir lättare för mig så ;-)

Här är min prognos över irritationsmoment kommande veckan:
• journalister (särskilt ekonomijournalister)
• forskare (särskilt ekonomiforskare)
• vädret (kommer inte med i bloggen)
• folkpartiet
• präktiga inredningstidningar
• telefonsäljare
• mina två barn
• Jan Björklund
• snorkig service
• Östermalm
• Äh, va fan. Hela Stockholm.

Så visst finns det potential!

0

Utbildningssystemet – igen…

Jag håller redan på att bli knäpp av mina inblickar i utbildningsvärlden. Ta en titt på alla underliga högskoleprogram som växt fram de senaste åren. Man kan få högskoleexamen i nästan vad som helst! Kanske vill du bli "Event Manager" i Borås? Eller gå Sports Science Program på Mittuniversitetet. Eller varför inte ladda med ett kandidatprogram som heter Trädgårdens hantverk och design i Göteborg.

Missförstå mig rätt. Jag missunnar ingen att utveckla sig och bli skicklig inom ett fält man brinner för. Men är dessa exempel på högre utbildning i dess egentliga mening eller är det något annat i görningen?

Det är känt att gamla regeringens ambition var att många fler skulle in i högskolan. Och runt högskolorna skapades ett system där man behöver profilera sig och konkurrera om studenterna. Varför? Man får betalt per examinerad student. Och då frestas kanske akademin släppa på kraven för att öka genomströmningen och behålla intäkterna? Se bara i dagens SVD. Och att det är svårt att få jobb efter examen är ett understatement. Det verkar lika illa som när jag gick ut 1991. Men då var det i alla fall lågkonjunktur.

Är det bara jag som tycker det här är konstigt?

Kan det vara så att vi utbildar för många på högskolan? Att vi dessutom utbildar dem i områden som inte är efterfrågade? Och kanske håller vissa program inte tillräcklig akademisk standard…?

Hemska tanke.

Allvarligt talat, börjar det inte bli dags för lite innovation i utbildningssystemet. Hur kan vi ha fastnat för idén att staten ensamt bäst kan bedöma vad vår utbildningsmodell skall innehålla..?

0

Har utbildningsstrukturen i Sverige gjort sitt?

Färgad av att jag är involverad i att etablera en post-gymansial enpreprenörsskola börjar jag undra hur det står till med alternativ och förnyelse i skolvärlden.

Staten har ett veritabelt utbildningsmonopol. Privata skolor tillåts, men skall staten betala och ge offciell examinationsrätt måste man följa reglerna. En regel för post-gymansial utbildning är att den skall vara gratis. Vissa materialomkostnader kan man få ta betalt för, men inte regelrätta studieavgifter.

Har man en idé om entreprenörskap som är någorlunda grundad i verkligheten så inser man att det behöver finnas ett moment av risk med för att stimulera resultat. Alltså är studentavgifter intressanta för att skapa denna risk och vidare stimulera kravställande och engagemang i den egna utbildningen.

Till saken hör att konceptet heter Kaospiloterna, har funnits 15 år
i Danmark, är delfinansierat av danska staten, tar studentavgifter i
Danmark och är godkänd av CSN för svenska studenter där. Kaospiloterna är kanske en av världens bästa skolor för gräsrotsinriktat entreprenörskap.

Så för oss är studieavgifter en del av konceptet. Men det struntar staten i. Ta bort avgiften så öppnas dörren för statliga bidrag. Behåll den och ni får vara utan. Inga möjligheter till dispenser eller undantag – vad vi har förstått. Vad gör man då om man är entreprenör? Faller man för bidragen eller går man sin egen väg?

Vi har valt vår egen väg. Priset? Komplex utmaning i finansiering. Näringslivet verkar nämligen också tycka att det är statens uppgift att sköta utbildningen. Märkligt nog. Vi får inte heller officiell examensrätt. Och förmodligen stora svårigheter att få CSN att gå med på studiemedel till studenterna.

Nu finns det också ett Kaospilot-program på Malmö Högskola. Som är gratis. Som ger akademiska poäng. Hur den satsningen går får vi se, men redan nu är situationen sådan att man inte tar upp ett nytt team 2007.

Jag tror personligen inte på entreprenörskap som ämne inom den svenska högskolan. Min erfarenhet av högskolan säger att den inte klarar att leverera detta ämne. Det handlar inte om de akademiska värderingarna och principerna. De är normalt för frihet och utveckling. Men den akademiska byråkratin är det inte. Den stöter ut sådant som sticker ut i mängden.

MEN, jag är för mångfald och konkurrens i utbildningssystemet. Och det är synd att inte staten kan tänka sig att stödja både en fristående Kaospilotskola (med avgifter!) och ett akademiskt Kaospilot-program (gratis!) så man kunde "live" se vad som fungerar bäst.

0