Nytt datum: Stockholm 20-21 mars 2019 – utbildning i samskapande!


Den 20-21 mars 2019 genomför jag tillsammans med Kaospiloterna en introduktionsutbildning till samskapande (co-design) i Stockholm. Det är ett utbildningsformat som man framgångsrikt genomfört i Danmark och som vi nu tillsammans introducerar i Sverige. Jag har haft utbyte med Kaospiloterna i snart 25 år och har de senaste fyra åren examinerat deras avgångsstudenter.

Info om utbildningen ==> Klicka här

Varför samskapande?

Samarbete är människans superkraft. Det vi lyckas med eller inte lyckas med är nästan alltid ett resultat av kvaliteten på samarbetet. I vår normala tillvaro på jobbet är samarbeten oftast definierade på förhand. Det finns en uppgift som skall lösas som någon annan har bestämt. Det är ganska klart vilka som behöver delta. Och maktordningen är någorlunda given.

Men hur gör man om det här inte finns? Vad händer om problembilden är lite luddig? Och om lösningen är oklar? Och om det finns många aktörer som berörs och har intresse i frågan? Eller hur gör man om man har ”fastnat” i ett ensidigt inifrånperspektiv i sättet att tänka och behöver nya impulser?

Begreppet samskapande är ett sätt att rama in en typ av samarbete där förutsättningarna är mera oklara men det fortfarande behövs en produktivt samarbete. Kaospiloterna har i över 25 år arbetat fram ett förhållningssätt och en del metoder och verktyg för att adressera det här behovet.

Det är vad utbildningen handlar om. Att ta sig in i denna kunskapsdomän.

Vem kan ha glädje av utbildningen?

Som vi ser det är det här en allmänrelevant utbildning som kan motiveras för de allra flesta i de allra flesta organisationer. Vi har allt fler situationer och behov i och mellan organisationer och människor som samskapande är ett svar på. Allt oftare sätts vi på att lösa problem och utmaningar som inte är på förhand givna.

Med det sagt har vi ändå några specifika typer av roller i åtanke för den här utbildningen. Utveckling är sannolikt en tydlig del av din tjänst/uppdrag. Vi tror att du kanske arbetar i offentlig sektor med medborgarengagemang. Du kanske är ledare eller medarbetare som allmänt vill utveckla dig inom samskapande. Du kanske är verksam i en frivilligorganisation och vill få mer utväxling på ert arbete. Du kanske arbetar i näringslivet med kund-, användar- eller medarbetarinvolvering.

Gemensamt är att du oftare möter behovet av att sätta ihop nya former av samarbeten med människor i och utanför den egna organisation. Du har börjat se att människor i en vidare krets utanför ”de vanliga tillfrågade” är viktiga resurser i ditt arbete. Du behöver samskapa med dom och letar förhållningssätt, erfarenheter och idéer på hur detta kan göras så bra som möjligt.

Utbildningen ger dig vissa verktyg som underlättar involvering. Du får lära dig mer om hur du processleder gemenskaper och hur du designar trygga lärmiljöer. Du upptäcker mer om hur du genererar energi och entusiasm och tillvaratar möjligheterna med mångfald.

Välkommen med din anmälan! ==> Klicka här

1+

Att tvinga sig på universum

En liten spaning utifrån egen upplevelse de senaste månaderna. 

Vi lever i en samtid, en tidsanda, där allt och alla skall synas i bruset. Visa vem man är och vad man kan. Vilket stimulerar det ena greppet efter det andra för att få ett litet övertag i tävlingen om uppmärksamhet.

Jag tänker att det här ett resultat av ett överutbud av innehåll, tjänster, produkter. Och ett underskott av kunder, läsare, användare, anhängare. Och en form av ängslighet och desperation kring detta.

Jag har själv haft ett ganska intensivt marknads- och säljarbete igång sen i juni för att hantera det intäktstapp som uppstod när jag snabbt blev egen igen i juni. Jag får erkänna att jag drabbades av en form av försörjningsstress och satte igång ett utåtriktat arbete med en viss frenesi.

Men det har också skavt i mig. Och i början av veckan tillät jag mig själv att stanna upp.

Jag inser – igen – att jag aldrig kan “vinna” i den tävling som pågår. Jag vill ju inte ens vinna. Eller tävla. Jag vill hjälpa, samarbeta, lära, utveckla, förbättra. Inte vinna.

Jag har verkligen svårt för att tränga mig på. Det bär emot. Det är inte jag. Vem är jag att pracka på folk det jag tänker och gör. Det finns så många begåvade människor där ute. Så många perspektiv. Jag är en liten droppe i ett stort hav.

Över åren har jag blivit influerad av taoistisk filosofi. Naturens väg är en stark metafor som den moderna människan i sin hets och iver behöver vara mer lyhörd för. Särskilt i perspektivet hållbarhet. Och när jag för ett antal år sedan läste Marshall Rosenbergs Non-Violent Communication blev det ännu tydligare. Kommunikation kan vara en slags våldshandling.

Min konsultmentor Mikael har alltid sagt att våra tjänster inte säljs, de köps. 

Det har aldrig känts mera sant.

—Jan

0

Strategic Visioning – när ni behöver blicka framåt eller ta ny höjd!

Dom som känner mig vet att jag inte är verktygs- eller metoddriven. Jag upplever att sådant allt för ofta är uttryck för olika modenycker och kommer i vägen för det arbete som skall göras. Och inte sällan är oanvändbara i situationer där komplexitet och osäkerhet finns med i bilden.

Med det sagt finns det ett material som jag återvänder till och använder regelbundet och som har stått sig över tid. Nu inom kort skall jag använda det igen när en styrelse skall ange en riktning för en verksamhet dom kommande 4-5 åren.

Strategic Visioning är utvecklat av företaget Grove i San Francisco. 1998 var jag på besök där med min vän Jonas och gick en skräddarsydd utbildning i det dom kallar grafisk facilitering. Det var mycket utvecklande dagar och jag kom hem med färdigheter och ett ramverk för att driva strategi-, framtids- och verksamhetsutvecklingsprocesser på ett sätt som väcker engagemang och ansvarstagande.

Finessen med Strategic Visioning är den innehåller alla väsentliga delar av en planeringsprocess och samtidigt är flexibelt och går att anpassa bra till den specifika verksamhetens behov och förutsättningar. Man kör dom moment man tycker man behöver, samtidigt som det finns en tydlig ram att spegla sig i.

En annan fin aspekt är att man utgår ifrån den kunskap som finns i gruppen. Man bygger en helhet med det var och en kan bidra med. Visst kan man upptäcka kunskapsluckor, men det är fantastiskt värdefullt att tillsammans bli medvetna om dom och göra bedömningar om hur dom skall hanteras.

Jag vill också betona att processen bygger engagemang och delaktighet i gruppen som oftast också är den grupp som skall genomföra det som växer fram. En ledningsgrupp eller en styrelse får därmed ett djupare ägarskap av den framtid man vill skapa, istället för att göra sig beroende av externa experter och tyckare. Det utesluter naturligtvis inte att man tar hjälp utifrån i genomförandet, men det görs utifrån en annan klarhet i strategi, roller och ansvarstagande.

En viktig knorr är att det grafiska materialet också gör det oerhört mycket enklare att dela och kommunicera arbetet med andra som inte varit med. Eller att involvera olika grupper aktörer i olika moment som tillsammans får bidra till en gemensam helhet. Det blir också lättare att se processen som framväxande över tid och även påverkningsbar i olika skeden utifrån att nya insikter och lärdomar uppstår. Istället för en angelägenhet för få personer på toppen går det att skapa en bredare involvering kring verksamhetens framtid och inriktning.

Jag berättar gärna om Strategic Visioning om du är nyfiken!

–Jan

0

Tom Peters – Still going strong!

In the last couple of weeks Tom Peters has put out some outstanding stuff in the domain of management and leadership. Maybe not new new new, but put forward in the context of today’s business world and in Tom’s unique style I would like to re-enforce his message – also to a Swedish audience.

So.

Message number one – The Speed Trap – READ IT. NOW. TAKE THE TIME ;) There is so much in this paper. Read it many times. Reflect. Apply. I believe Tom nails and expands brilliantly on a fundamental paradox of our times.

You may be aware he has a recent book out, The Excellence Dividend. I’m an avid Tom Peters fan, but must confess I have not yet read it. But it certainly is on my list.

Message number two – Summary of the Summary (of The Excellence Dividend) – Download the slides. Be happy there are only seven. Tom is famous for his HUGE slide decks ;) Read one of the seven slides a day for a week. Talk to your colleagues about each of them. Make commitments. Follow through. These slides cover the essence of WHY we exist as organizations and HOW leaders need to view their part of the work.

Do carry on reading if you’d like to know a little about my special interest in Tom’s work.

Tom Peters has been an inspiration for me ever since I came across his writing and thinking. I was in business school trying to figure out why it all felt so dated. At the time my dad was an executive at SAS and had met Tom several times and had books and pamphlets Tom had written. This was really something different than the boring literature we had in class.

After university I ended up starting a mail order management book store. The first book I imported to Sweden (cutting deliver times in half) was Tom’s Liberation Management. This is roughly 25 years ago and that book has meant a lot to me in many ways.

Tom is quite popular in Sweden and over the years we sold quite a few of his books. I later moved on to other endeavours but continued to read and follow Tom’s work. One of my reflections is that he has been remarkably consistent over the years. And also very productive! And energetic! And curious!

A couple of years ago I found Tom on Twitter. This added a new experience to his work and once in a while we’ve had a few exchanges. I really enjoy his keen observations and small outbursts. In my view he is still one of the more interesting voices in the the broad field of management and leadership.

And interestingly, when I am now rediscovering my interest in leadership and organisational culture that I started exploring 25 years ago, it is once again Tom who is an inspiration when I carry that work forward. As I see it there are timeless principles and practices that are getting ever more lost in this world of tech, data, money and metrics. It is like we are collectively forgetting that we are in the service of people.

—Jan

 

0

Tillbaka till framtiden

Det är den 6 augusti 2018. Det har gått ganska precis 25 år sedan jag jag startade eget. Det har varit en otrolig resa. Långt ifrån glamorös, men ständigt utvecklande. Jag är oerhört tacksam.

Under sommaren har jag spenderat tid och energi, själv och med många kloka personer i min närhet, på att reflektera om de kommande 15-20 åren. Någon form av omstart har känts nödvändig i mitt professionella liv, och jag har letat efter inriktningen och formerna.

Tillräckligt mycket har klarnat för att jag skall kunna dela och sätta igång. Idag öppnar jag formellt ”butiken”, om än i en form av live beta. Jag ser mycket fram emot hösten och möjligheten att prata med så många som möjligt om det jag har energi för och vill göra framåt. Jag vill kvalificera mina idéer, vidareförädla äldre relationer, bygga nya relationer och forma nya samarbeten.

Det jag har upptäckt under sommaren är att jag skall återföra mig själv tydligare till de fält jag började jobba i för 25 år sedan – ledarskap och organisationskultur. Jag har också blivit klar över en specifik roll som jag trivs i och levererar mycket värde i. Jag kallar den för ”nummer två att hyra”. Sen gör jag en del annat också.

Som det ser ut har jag utrymme att fylla på med uppdrag med start mer eller mindre omedelbart. Hör gärna av dig om du har behov av lite hjälp. Och sprid gärna ordet i ditt nätverk.

Jag har också några egna initiativ igång med olika kollegor i nätverket. 2nd Opinion är en prototyp för att boka rådgivning på nätet som jag var med och drog igång i vintras. Den fungerar, men skall uppdateras lite närmaste tiden baserad på feedback och lärdomar. En kurs i Co-Creation i Stockholm i oktober, tillsammans med Kaospiloterna. Ett nätbaserat format för ledarutvecking som skall testköras under hösten. Och så tror jag det blivit dags att skriva av sig om ledarskap och organisationskultur. En e-bok ligger nog närmast till hands. Jag skall också fundera igenom hur jag vill göra med min kommunikation framöver, kanske rent av starta ett nyhetsbrev igen. Det första jag gjorde 1993 var på papper och postades :)

Jag önskar en fortsatt härlig sommar!

0

Transformation – en reflektion om begrepp

Det är mycket snack om transformation i organisationer nu för tiden. Nästan alltid med koppling till digitalisering. Digital transformation. Jo, tjena.

Jag tycker ofta det finns en ganska slarvig hantering av begrepp i organisationer. Det här är inte första gången. Och lär inte vara sista. Det är som att när det stora trenderna drar in och flockbeteendet tilltar så försvinner lite för mycket av det goda omdömet.

Fundera gärna på ordet transformation. Om du finns i näringslivet använder du det säkert då och då. Du hör  andra använda det. Det finns böcker. Det finns konsulter. Det har blivit lite ”viktigt” och ”angeläget” med transformation. Om man inte gör det så riskerar man att komma efter. Eller kanske till och med dö som verksamhet. Så ser rädsloretoriken ut.

Men har du kläm på vad transformation innebär? Vet du att transformation handlar om att förändra ett systems ändamål? Att det handlar om en förvandling? Att sluta göra fel saker och börja göra rätt saker?

Hur många organisationer som arbetar med digital transformation ägnar sig åt att förändra verksamhetens ändamål i denna mening? Försvinnande få skulle jag tro. Men ändå används ordet. Antingen av okunskap om ordets betydelse eller för att vilseleda och låta saker låta hippare än vad de är.

Det som i själva verket oftast pågår är reformation. Reformation innebär att systemet ändamål lämnas som det är, men att vissa beteenden förändras, eller att medel som används modifieras.

Låt mig ta ett enkelt och aktuellt exempel. Automatisering av viss handläggning inom t ex socialtjänst. Eftersom ändamålet inte förändras utgör denna digitalisering en reformation. En effektivisering om man så vill.

Jag vet, det är oartigt att märka ord. Men nu gjorde jag det. Jag tycker förvisso också att transformation är angeläget på många håll, så låt oss spara ordet till det som verkligen är transformation.

— Jan

 

0

Varvet runt

När jag skriver det här är det i dagarna fem år sedan jag bestämde mig för att på allvar utmana mig själv professionellt och söka mig en ny inriktning. Resan tog mig först från mitt ledningskonsultande in i en lärarutbildning. Jag var nyfiken på att bidra till skolans utveckling. Precis när jag skulle slutföra den fick jag en möjlighet att delta i ett spännande utvecklingsarbete i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning under ledning av min mångåriga uppdragsgivare Patrik Derk. Men som anställd utvecklingsstrateg, inte konsult. Det uppdraget fick ett hastigt slut för ett år sedan när Patrik fick lämna sin tjänst som stadsdelsdirektör. Eftersom mitt jobb var tätt knutet till min chef valde jag att också lämna och efter en värdefull tankeperiod landade jag i att jag ville fortsätta arbeta med offentlig sektor men att jag ville och behövde ingå i ett större sammanhang. I januari började jag på konsultföretaget Public Partner och har under det halvår jag varit där lärt mig otroligt mycket av mina kunniga kollegor och haft förmånen att bidra till värdeskapande i flera kommuner. Samtidigt upptäckte jag att matchningen mellan mig och företaget inte var så bra som den behövde vara.

Nu är jag tillbaka där jag var för fem år sedan. Varvet runt. Men en på många sätt helt ny människa och med en förnyad motivation och drivkraft att arbeta utifrån mitt eget bolag och med frågor som rör ledning och organisation. I sådana här sammanhang är det lätt att landa i att de här fem åren var ett misslyckat äventyr. Men jag ser det inte så. Det har varit en enormt berikande tid i mitt liv. Och som nu går över i en ny utvecklande fas. Jag vet ännu mer om vad jag är bra på. Jag vet mer om hur jag bidrar med värde. Jag vet väldigt mycket mer om de sammanhang jag behöver för att leverera det jag kan.

Jag jobbar just nu på ett par nya koncept som jag hoppas kunna lansera efter sommaren. Därutöver är jag fortsatt tillgänglig som konsult/rådgivare hos uppdragsgivare som behöver hjälp i fältet ledning/organisation/kultur. Jag är en fena på att designa och processleda utvecklingsförlopp. Jag kan bidra med konkreta råd för att lösa organisations- och ledningsproblem.

— Jan

0

Ett professionellt dilemma

Det är höstlov och jag borrar lite i ett professionellt dilemma jag upplevt under längre tid. Den gängse affärskulturen bland konsulter är att man skall vara försiktig med att öppna upp sina innersta tankar om det arbete man gör. Men, det är något jag kommit att strunta i allt mer när jag insett att många konsulter hamnat i dysfunktionella mönster med sina uppdragsgivare.

Som systemtänkare och ledningsrådgivare är jag sedan länge övertygad om att det finns stora behov av ett mera djuplodande utforskande av verksamheters relevans på 5–10 års sikt, och längre. Hela marknader, system och institutioner kommer stöpas om de närmaste decennierna. Här finns ett meningsfullt och viktigt förändringsarbete att göra på alla nivåer i ekonomi och samhälle.

Ett symptom på detta behov är den ökande kortsiktigheten, närsyntheten och stressen i våra organisationer. Men just dessa fenomen gör det nästintill omöjligt för mina kompetenser att komma i spel där de som bäst behövs. Det jag hamnar i är att jag i någon mening behöver låstas spela med i en utveckling jag inte tror på, för att sedan hoppas att det går att åstadkomma ett perspektivskifte under arbetets gång. Vilket extremt sällan sker. Sitter man i ett mönster krävs det mer än en konsult som låtsas för att man skall komma ur det.

Det här är djupt otillfredsställande för en seriös, omvärldsorienterad och värderingsdriven rådgivare. Förutom att mina kunskaper och erfarenheter används till fel saker tjänar jag också stora summor pengar på att hjälpa företag och organisationer att fortsätta göra det de gör, men inte borde göra. Åtminstone inte på lite längre sikt.

Professor Mats Alvesson har myntat begreppet funktionell dumhet som jag tycker väl fångar mitt dilemma. (Se gärna denna fantastiska föreläsning.) Låsningen vi har fått på detaljstyrning, policies, regelverk, kvartalsrapporter, byråkrati, KPI:er, mm är kortsiktigt funktionellt, men hämmar den långsiktiga utvecklingsförmågan. Men vad gör jag med den insikten? Hur kommer jag vidare i mitt arbete?

Ett sätt att tänka är att jag har fel marknadskanaler och inte når de uppdragsgivare som faktiskt vill ta sig ur sina dåliga mönster. Eller de verksamheter som redan har sitt “DNA” från den nya verklighet som skall byggas upp. Jag är övertygad om att de finns, eftersom jag arbetar med några. Det finns garanterat fler, och jag skall aktivt jobba för att nå fler av dessa potentiella uppdragsgivare.

En andra tanke är att kortsiktigheten och närsyntheten i våra verksamheter ännu inte inte straffar sig tillräckligt. Min vän Alan Webber myntade uttrycket “förändring sker när kostnaden för status quo, överstiger risken för förändringen”. Kostnader för ohälsa och miljöförstöring kommer bara stiga, men ännu så länge klarar företag och samhälle det kortsiktigt, och skjuter de långsiktiga skadorna och kostnaderna på framtiden. Med denna kategori uppdragsgivare kan jag komma in och inspirera lite, så några frön, ge kloka råd till en ledning, men inget särskilt kommer att hända på ett tag. De här uppdragen skall jag försöka hålla avgränsade och inte i onödan bidra till charadspel.

Jag har länge tänkt att jag inte är tillräckligt bra på att beskriva det jag ser och övertyga andra. Men ju mer jag läser på om psykologi, organisationer och system desto mer övertygad blir jag att de som fattar, fattar ändå. Och de som inte fattar kan inte fatta hur mycket jag än förklarar och beskriver. Varför? En förklaring kan handla om kompetens och förmåga. En annan att man helt enkelt är så låst i ett tankemönster att ett annat inte tillåts få utrymme. Och det kan handla om så enkla drivkrafter som att det blir sjukt jobbigt, och det orkar man inte med. Då springer man hellre det gatlopp man redan är i. En psykologvän sa en gång till mig att människor normalt föredrar att fortsätta med ett beteende man känner till, även om man vet att det inte är bra för en, hellre än att byta till något bättre som man inte känner till.

Så här är det nog att stå mitt i en brytningsperiod. Vissa kan zooma ut och tycker sig se vad som sker — även om bilderna kan gå isär. Andra förblir inzoomade och fortsätter enträget att arbeta, och det allt hårdare, för det befintliga skall fungera lite till. Och kanske lever man på hoppet, att det bara är en tillfällig period av slit innan allt magiskt löser sig.

0

Tre år senare

Det är i dagarna tre år sedan jag skrev ett blogginlägg. Mycket har hunnit hända. Jag utbildade mig till gymnasielärare, men blev inte helt klar. Istället fick jag möjlighet att delta på en spännande resa att utveckla stadsdelsområdet Rinkeby-Kista inom Stockholms stad. Men i juni 2017 tog det stopp när min chef och stadsdelsdirektör blev uppsagd. Sedan dess har jag låtit mig landa över en lång och härlig sommar både i Sverige och Grekland.

Under de här tre åren har mitt skrivande mest skett i snuttform på de olika sociala medierna. I samband med att jag gradvis blåser liv i mitt företagande igen har jag dels uppdaterat min webbplats och dels kikat på min avsomnade blogg. Det är en riktigt intressant tidstämpel inser jag. En hel del har åldrats med värdighet. Annat är mera strunt. Men summa summarum ändå en kollektion av utforskande och lärande som jag kan stå för.

Jag har en ambition att börja skriva lite längre texter igen. Jag gillar bloggformatet. Sen om det blir här eller på den växande plattformen Medium, det får jag se. Kanske båda… Som vanligt blir det publicering med viss oregelbundenhet. Om du följer mig i mina sociala kanaler kommer du se när det finns något nytt.

— Jan

0

Changing minds

Welcome to my blog ”Changing Minds”. I’ve been at it for a while, but there have also been gaps in my writing. Quite frankly the blog is a bit of a mess. I refuse to tidy it up as I want it to be a record of my thoughts and interests and how they have developed and changed over time. Even if it might be a little embarrassing. The topics are both big and small. Professional and personal. Serious and for fun. Specific and general. Just like life. Some of the content is fairly clear. Some of it is explorational and maybe even fluffy or silly. I would like the blog as a whole to mirror my personality.

I write in both English and Swedish. Filter posts by using the category menu. My most recent posts can be found below. A selection of my posts in English will also appear on my Medium account.

 

 

0