Changing minds

Welcome to my blog ”Changing Minds”. I’ve been at it for a while, but there have also been gaps in my writing. Quite frankly the blog is a bit of a mess. I refuse to tidy it up as I want it to be a record of my thoughts and interests and how they have developed and changed over time. Even if it might be a little embarrassing. The topics are both big and small. Professional and personal. Serious and for fun. Specific and general. Just like life. Some of the content is fairly clear. Some of it is explorational and maybe even fluffy or silly. I would like the blog as a whole to mirror my personality.

I write in both English and Swedish. Filter posts by using the category menu. My most recent posts can be found below. A selection of my posts in English will also appear on my Medium account.

A text about my texts

I write for myself. Not for anybody else. However, I have for roughly 30 years chosen to share my writing and offer it to the world. As it is. On different platforms, in different channels. This is done in mutuality with all those generous people that share their writing. And that I have found inspiring, thoughtful or simply entertaining. 

My writing is not put into the world with any agenda. I don’t want anyone to do anything with what I share. Or think what I think. That is none of my business. I am simply sharing what I do, feel and sense, and think. Use it in any way you like. Or not. (Please note that this is true even if I once in a while may come across as advocating for something.)

At times I get positive feedback about my writing. That is nice, but not the purpose of it. I sometimes also get suggestions about how I should write differently so I can reach more people, or connect better with them. But this is meaningless as my purpose is only to write for myself. 

That said, I am fully aware that I publish texts that can be challenging to read and get a sense of. This can be true of an individual text, but also the whole body of my writing. And honestly, I continuously try to develop my writing skills. But I am an amateur. And an ideas person with a really broad range of interests. So, anyone trying to figure out what the ”red thread” (Swenglish expression) is in my writing will probably struggle. I have no idea myself. I just write what I feel like writing. And to be overly clear, my writing is not part of building a personal brand, it’s just me writing.

At times I discover myself trying to write for others. Sometimes after the text has been published. This is almost always bad writing because I lose my own voice when I try to please others. But I allow those texts to stay published as this blog also doubles as my own record of my thoughts, feelings and sense making over the years.

With this I invite you to enjoy (or not) my writing in any way it suits you. Not only here but in my social channels as well. Oh, and I tend to switch between writing in Swedish and English, and that’s just the way it is ;)

Thank you.

Jan

Välbefinnande

Välbefinnande är en psykologisk och subjektiv upplevelse, vilket betyder att det är individen själv som avgör graden av välbefinnande. För att stärka sin inre hållbarhet, behövs även en praktik för välbefinnande. Det räcker inte med klargörande arbete. När vi mår bra och har klarhet är vi i vår fulla potential, utan att slita ut oss. Det spelar då mindre roll om det vi behöver göra är krävande och tar åratal. Vi gör det ändå. För vi har en känsla i oss som vägleder oss. 

Kruxet är att vi är människor. Och våra hjärnor är experter på att vilseleda oss. I vår kultur kan det lätt bli att vi lever större delen av våra liv uppe i huvudet. Den största risken med det är att vi får en begränsad livsupplevelse. Med det menar jag att vi inte låter emotioner och fysiska sensationer bidra till en både bredare och djupare livsupplevelse. Hjärnan är fantastisk men den är också lite ”dum”. Dess förmåga att processa medvetet är bara en liten bråkdel av kapaciteten att processa omedvetet. Hjärnan och kroppen håller oss vid liv utan att vi behöver tänka på det! 

Vi kan inte med vilja tämja hjärnan. Eller känslorna. Eller kroppen. Däremot kan vi utveckla vår medvetenhet, och därmed använda oss själva bättre, och må bättre.

Ett liv helt uppe i huvudet är med största sannolikhet ett stressfyllt liv. Tankarna far åt alla möjliga olika håll. Framtid, nutid, historia. Fram och tillbaka. Allt ska hanteras, planeras, förstås, styras. Till slut brukar kroppen säga ifrån. Är man riktigt uppe i huvudet hör man inte det, utan kör på ytterligare. Då kommer en större reaktion från kroppen. Som i mitt fall gav en natt på hjärtsvikten när jag var 32 år.

När hjärna, sinne och kropp tillsammans kan uppnå stillhet är det guld värt. Tankarna blir klarare, kreativiteten ökar, effektiviteten blir märkbart bättre. Känslorna blir mera positiva. Kroppen mår bättre. Delarna börjar samspela istället för att vara i konflikt med varandra. Priset är att börja släppa saker. Massor med saker. Vilket kan vara ganska svårt. Så det behövs en praktik som stödjer den ambitionen. 

Välbefinnande handlar om att vara och göra. Och låta processerna samspela. En stor del handlar om att öka sitt medvetande om hur man mår, och lära sig vad man gör i olika tillstånd för att stödja sig själv.

Min idé är inte att förespråka någon särskild metod eller teknik för välbefinnande. Var och en behöver hitta det som fungerar för de egna behoven och förutsättningarna. Däremot vill jag uppmuntra tre typer av välbefinnande-praktik. 

  • Träna hjärnan till stillhet, t ex genom mindfulness, meditation eller skogsbad
  • Träna kroppen till bra energi, t ex genom yoga, qigong eller löpning
  • Träna kroppen till bra styrka, t ex genom styrketräning eller kroppsarbete

Min erfarenhet är att alla tre behövs för att nå en bra helhet. Den effektive letar säkert sätt att kombinera alla tre till en praktik. För egen del håller jag isär dem, och utforskar hur de samspelar.

Avslutningsvis vill jag uppmärksamma det som kanske är självklart. Att arbetet med inre hållbarhet, klarhet och välbefinnande aldrig tar slut. Det är ett livsbejakande evighetsarbete. Med sina utmaningar, men framförallt med utveckling och tillfredsställelse som belöning.

Det här är den tredje av tre texter som utforskar sambanden mellan klarhet, välbefinnande och inre hållbarhet. Du hittar den första texten här, och den andra här

Jan de Man Lapidoth | KNOWHOUSE

jan@knowhouse.se
Tel: 0733 312222
www.knowhouse.se

Medarbetarmanifestet, del 1

Medarbetarmanifestet är en liten e-pamflett i två delar. Den första delen är nu klar.

Välkommen att ladda ner pdf:en HÄR.

Vad fick du för reflektioner? Jag blir glad om du vill dela med dig genom att skicka några rader till jan@knowhouse.se.

Och du får gärna sprida texten i dina nätverk.

–Jan

Klarhet

När vi har klarhet gör vi det som behöver göras. Vi kan inte låta bli. Det är så självklart. Vi gör det vi behöver med lätthet, vilja och effektivitet. Även med sådant som vi tycker verkar svårt.

Utan klarhet gör vi kanske inget alls. Eller fel saker. Eller i fel ordning. Eller vi kanske gör alldeles för mycket. Vi tappar vår energi lättare, och får fel sorts stress i kroppen.

I filosofisk mening handlar klarhet om att enbart göra det som behöver göras. Varken mer eller mindre. Inom taoismen talar man om Wu Wei, som kan förstås som konsten att göra utan att forcera. Allt har sin naturliga gång. Naturen skyndar inte och är sinnebilden av perfektion. 

Vi människor tenderar att ha bråttom. Vi tenderar att styras mer av det vi tror vi vill ha än våra djupare behov. Vi tenderar att leva våra liv i huvudet och inte i hela kroppen. Vårt sinne är som det är och har alla möjliga egenheter. Tankar och känslor rör sig ständigt i oss. Vi kan bli distraherade. Tvivla. Eller i värsta fall ge upp. Med klarhet kan vi få en annan upplevelse i våra liv.

Klarhet innebär åtagande. Om inte åtagande finns, saknas klarhet. Klarhet hjälper oss att se våra behov, och ta oss an dem. Frågan ”vad behöver jag” är central för arbetet med klarhet, men behöver också speglas i våra sammanhang. Vad jag behöver och vad världen behöver hänger ofta ihop. Om man har en grumlig idé om vad man behöver kan klarhet inte uppstå. Och ens görande blir därefter.

Startpunkten för klargörande arbete är insikten och medvetenheten att man behöver det. Arbetet bör ses som en utforskning snarare än en prydlig linjär process. Det finns inslag som brukar återkomma i arbetet, samtidigt som varje process är unik. Även om klargörande arbete kan tillämpas i en mängd områden blir den mest kraftfull i frågor som i någon mening är ovetbara, där fakta inte räcker. Ibland går det fort att nå klarhet, men ofta behövs det en del sortering och kontemplation för att nå fram. Till största del är klargörande ett inre arbete.

Resonemanget så här långt har utgått ifrån ett individperspektiv. Sätter man ihop flera individer får man en grupp. Eller ett team. Sätter man ihop många grupper får man en organisation. Eftersom klarhet funkar som det gör för individer, och efterhand sprids som praktik, får det över tid också stor påverkan på hur grupper och organisationer fungerar.

För att stödja klargörande arbete, och inre hållbarhet, behövs även en praktik för välbefinnande. När vi mår bra och har klarhet är vi i vår fulla potential, utan att slita ut oss. Det spelar ingen roll om det vi behöver göra är krävande och tar åratal. Vi gör det ändå. För vi har en klarhet i oss som vägleder oss. Enskilt, och tillsammans.

Det här är den andra av tre texter som utforskar sambanden mellan klarhet, välbefinnande och inre hållbarhet. Du hittar den första texten här. Jag tar upp mer om betydelsen av välbefinnande i nästa text.

Jan de Man Lapidoth | KNOWHOUSE

0733-312222
jan@knowhouse.se
www.knowhouse.se

Inre hållbarhet nås genom klarhet och välbefinnande

Vi är mitt i en djup miljö- och klimatkris skapad av människans ohållbara livsstil. Ett sent uppvaknande har påbörjats och initiativen att lösa problemen blir allt fler. Parallellt har frågan om människors välbefinnande också uppmärksammats. Vi lever längre och har bekvämare liv, men allt fler mår allt sämre inombords.

”Ta först på din egen syrgasmask, hjälp sedan andra”. Den här uppmaningen känner vi igen från flygbolagens säkerhetsgenomgångar. Den skulle vi behöva anamma bättre också i våra personliga liv, och i våra organisationer och samhällen. 

Vi har en närmast övermäktig uppgift framför oss när vi ska ställa om till att leva inom de planetära gränserna. Alla behövs i detta arbete. Det är inte rimligt att människor ska stupa på sin post för att de inte är tillräckligt personligt rustade. Det gemensamma ansvaret (t ex som arbetsgivare eller lagstiftare) handlar om att forma människo- och planetvänliga kulturer, system och strukturer. Men det räcker inte. 

Individen har i slutänden ansvar för sin egen inre hållbarhet. Det ansvaret kan av olika skäl vara svårt att utöva, och för många behöver medvetenheten om detta öka och vissa förmågor stärkas. För att må bättre, orka mer, och få rätt saker gjorda med större glädje.

En uppenbart stressande faktor i våra liv är insikten att vi behöver försörja oss i system som gradvis håller på att ta kål på oss. Det skapar negativa känslor, som vi behöver ta hand om. Vissa blir utåtagerande och andra drar det inåt. Men det finns även en annan väg, som är mer hållbar, hälsosam och tillfredsställande.

Lite förenklat ser jag att inre hållbarhet byggs upp av två samspelande processer – klarhet och välbefinnande. Båda behövs. Klarhet ger välbefinnande. Och välbefinnande ger klarhet. Båda förutsätter ett visst medvetet arbete. Och ett stort mått av ansvarstagande för sina egna behov och känslor. Det kan vara lite krävande periodvis, men uppsidan är påtaglig. I två kommande små texter kommer jag att utveckla lite mer hur jag tänker att man kan närma sig arbetet med att finna klarhet och välbefinnande.

Jan de Man Lapidoth | KNOWHOUSE


http://www.knowhouse.se
jan@knowhouse.se
0733-312222

Konsten att lyssna

Tack Bob Hansson för detta fantastiska program. Relevant för alla. Relevant för ledare. Kanske ett av våra största samhällsunderskott. Förmågan att lyssna. Förmågan att känna in. Förmågan att med sitt omdöme navigera situationen.

Jag har skrivit en hel del om samtal. Utan förmågan att lyssna finns inget samtal värd namnet.

Länk till programmet.

Om samtal. Igen.

Jag läser på nytt William Isaacs bok Dialogen och konsten att tänka tillsammans. Den är drygt 20 år gammal och fortfarande högaktuell. Jag slås återigen av hur dåliga vi kan vara på att tillämpa det vi redan vet. Vi vet nämligen, i allmänhet, vad som kännetecknar en goda samtal. Vi vet också att det inte är särskilt svårt att få till. Ändå ser samtalsklimatet ut som det gör på våra arbetsplatser, hemma och i samhället. Det är som att vi gillar att lida. Gillar att vara i dålig energi, i konflikt, eller i ytlig artighet. Gillar att inte förstå, gillar att vara snävsynta, gillar att slippa vara nyfikna. Boken Dialogen påminner oss om vad vi behöver göra: lyssna med empati, respektera varandra, avvakta med att värdera och tala oförställt. Lätt. Men ändå svårt, särskilt om man står lite ensam i ambitionen att få till bättre samtal. 

Professionella moderatorer och processledare har blivit allt vanligare på t ex events och i teamutveckling. För att nå bättre samtal. Min känsla är att de sällan lämnar de efter sig sin kunskap om sitt eget ”hantverk”, dvs hur de stödjer goda samtal. Kunderna och deltagarna får inte möjlighet att stärka sin egen förmåga. Vilket känns synd. Vi kan alla ganska enkelt bidra till goda samtal. Vi behöver inte hjälp utifrån i den utsträckning vi verkar tro. Däremot kan vi regelbundet behöva påminnas om hur man gör. Och få träna lite, ibland med lite handledning. Jag tänker att alla vanor, bra som dåliga, är resultat av långvarigt beteende. Har vi dåliga samtalsvanor kan vi ersätta dom, men inte utan att uthålligt och disciplinerat jobba in de nya önskade samtalsvanorna. Från min horisont kan jag konstatera att behovet av goda samtal fortsätter vara stort och efterfrågan svag. Vi gör oss hellre beroende av utomstående än stärker upp våra egna förmågor. Några av livets många märkliga paradoxer.

En idé som inte släpper taget…

UPPDATERING 23 nov 2020: det finns nu en Guy version av konceptbeskrivningen på Google Drive där det är fritt fram att kommentera och engagera sig. Klicka HÄR.

Bakgrund

När jag jobbade i Rinkeby-Kista Stadsdelsförvaltning för ett antal år sedan växte fröet till en idé fram hos mig. Som ett möjligt svar på vissa av de behov jag tyckte mig se hos de boende, framförallt hos ungdomar. Idén blev aldrig verklighet då, men den har fortsatt finnas med mig och gör sig påmind då och då. Jag vet att jag inte kan genomföra den helt själv, många kommer behöva hjälpas åt. Samskapande behöver vara melodin. Jag vill nu bjuda in till en öppen och förutsättningslös process för att se om just den här idén vill bli verklighet. Och om vi är fler som skulle vilja vara med och skapa något som i alla fall jag ser som meningsfullt, viktigt och spännande.

Idén

Idén har än så länge bara en ram, och få detaljer. Ramen kan såklart utmanas och justeras men jag lägger fram den så som den är idag.

Säg hej till idén!

  • Den övergripande beskrivningen är att skapa en bildningsresa. 
  • Deltagarna är ungdomar. De lever främst i socioekonomiskt svagare områden.
  • Bildningsresan pågår under ett år och genomförs under skolloven.
  • Bildningsresan är en yttre och inre resa.
  • Bildningsresan är för individen, men den bärs av gruppen. Kanske 12-16 deltagare per omgång. Det finns kvalificerade guider som följer gruppen under året.
  • Resmålen är noga utvalda. Det är hög klass på färdmedel, logi och mat.
  • Deltagarna träffar inspiratörer och förebilder och får gott om tid att etablera kontakt, fråga och lära. Det kan t ex vara entreprenörer, forskare, filosofer, politiker, konstnärer, poeter – och inte minst andra ungdomar.
  • Såklart måste vi numera förhålla oss till Covid-19. Så kanske är resan en hybrid av fysiska och digitala upplevelser. Och kanske öppnas det upp för fysiska resor med tåg genom Europa när det anses lämpligt.
  • Deltagarna har kanske parallellt med bildningsresan något projekt/idé som de vill förverkliga under resans gång?
  • Aktiv kontakt med hem/föräldrar och skola är en viktig del.
  • Någon typ av ansökningsförfarande behövs.
  • Idén är social och icke-kommersiell. Däremot behöver en hållbar ekonomisk modell utvecklas.
  • Bildningsresan kan givetvis skalas upp, men det är inte det primära syftet. Snarare kan det stå andra fritt att inspireras och starta egna bildningsresor i sina områden.

Och nu då?

Vad hoppas jag ska hända nu? Om jag skulle drömma lite skulle jag önska att ett antal kloka och besjälade individer såg potentialen med Bildningsresan och vill hjälpa den till världen. Skapa innehållet, identifiera målgruppen, forma ansökningskriterier, testa innehåll och process i målgruppen, kvalitetssäkra allt i alla perspektiv, skapa kommunikation, hitta bra samarbetspartners, lösa finansiering, peppa, öppna dörrar, bygga team, och mycket mycket annat jag inte har tänkt på.

Vill du hjälpa till? Skriv till mig! Berätta varför du lockas och vad du skulle vilja bidra med. Om vi kan bli några stycken ser jag till att ordna ett startmöte inom några veckor.

Tack för att du läste.

–Jan

Vad är ledarskap?

Jag började på allvar intressera mig för ledarskap för 33 år sedan, och sedan drygt 25 år är det min profession. Det som fascinerar mig är att jag fortfarande inte riktigt förstår vad ledarskap är. Det kan till och med vara så att jag förstår mindre ju mer jag studerar. För 25 år sedan kunde jag ge en definition och även ge råd och föreslå modeller och verktyg. Idag kan jag inte det. 

Jag tänker allt mer att det är med ledarskap som med kärlek. Det är så mycket som vi inte vet eller ens kan veta. Ändå finns det. Vi kan och bör sträva efter att bli bättre. Verktyg och modeller kan hjälpa oss, men de är ALDRIG grejen. De ökar vår kunskap, och vårt medvetande kan växa. Men så fort man snöar in och försöker behärska verktyget till fulländning tappar man essensen. Perspektiv går förlorade. Verklighetens komplexitet förenklas alldeles för naivt. Det blir mekaniskt, kantigt och livlöst. 

Kärlek utvecklas inte för att vi behärskar tekniker och knep, utan när vi visar oss som människor. Samma gäller för ledarskap. Ledarskap är en inre resa mer än något annat. Energin behöver komma inifrån ledaren. En genuin önskan om att tjäna, men också en vilja att göra viktiga förflyttningar. Som medarbetare och kollegor vet vi när ledarskap är på riktigt eller när det är konstruerat. 

Kan ledarskap tränas? Ja, tänker jag. Men jag ser det inte som träning av en muskel. Eller att mekaniskt sätta ihop en perfekt klocka. Utan mer om expandering av medvetande och personlig mognad. Det handlar om att göra kroppen mjuk och följsam snarare än hård och stark. Det handlar om att vara mänsklig, inte perfekt. Det låter kanske flummigt och naivt men att – ärligt se sig i spegeln, bli vän med sina egna känslor och tankar, bli mer sårbar och öppen, förstå hur människor fungerar, utveckla sin medkänsla – är i min bok mer angeläget för ledare att utveckla än checklistor, rutiner och KPI:er.

An exciting and engaging challenge!

Svensk version här.

This fall I accepted the position as chairman of the board of Impact Hub Stockholm. Together with Jesper and his team we are embarking on an expansion journey that will be ongoing for a number of years.

The first step on this journey will be a physical move of the Impact Hub Space, directly after the new year, to Jakobsbergsgatan 22 in Stockholm. This is made possible though a unique collaboration with Skandia Fastigheter, and the furniture company EFG. We will be almost tripling our space and I will of course have my new home base there. If you are curious about joining our movement, and being part of Sweden’s best community for purpose-driven organizations, please get in touch.

Our webpages are currently being updated with our new offerings, but don’t let that stop you from initiating a first contact. Top location, top space, top community. Hearts, brains and business. Personal and human. Zebras rather than unicorns. That said, there are no special requirements. We see ourselves as an open development platform where we together with our members co-create solutions to current and future societal challenges. Big and small.

The future phases for Impact Hub Stockholm are just as exciting. We are part of a global community of about 100 Impact Hubs in the world. We are after 10 years in Stockholm more than ready to spread Impact Hub to other places in Sweden. During 2020 we will start to explore collaborations with property owners, businesses, municipalities and investors.