Välbefinnande är en psykologisk och subjektiv upplevelse, vilket betyder att det är individen själv som avgör graden av välbefinnande. För att stärka sin inre hållbarhet, behövs även en praktik för välbefinnande. Det räcker inte med klargörande arbete. När vi mår bra och har klarhet är vi i vår fulla potential, utan att slita ut oss. Det spelar då mindre roll om det vi behöver göra är krävande och tar åratal. Vi gör det ändå. För vi har en känsla i oss som vägleder oss.
Kruxet är att vi är människor. Och våra hjärnor är experter på att vilseleda oss. I vår kultur kan det lätt bli att vi lever större delen av våra liv uppe i huvudet. Den största risken med det är att vi får en begränsad livsupplevelse. Med det menar jag att vi inte låter emotioner och fysiska sensationer bidra till en både bredare och djupare livsupplevelse. Hjärnan är fantastisk men den är också lite ”dum”. Dess förmåga att processa medvetet är bara en liten bråkdel av kapaciteten att processa omedvetet. Hjärnan och kroppen håller oss vid liv utan att vi behöver tänka på det!
Vi kan inte med vilja tämja hjärnan. Eller känslorna. Eller kroppen. Däremot kan vi utveckla vår medvetenhet, och därmed använda oss själva bättre, och må bättre.
Ett liv helt uppe i huvudet är med största sannolikhet ett stressfyllt liv. Tankarna far åt alla möjliga olika håll. Framtid, nutid, historia. Fram och tillbaka. Allt ska hanteras, planeras, förstås, styras. Till slut brukar kroppen säga ifrån. Är man riktigt uppe i huvudet hör man inte det, utan kör på ytterligare. Då kommer en större reaktion från kroppen. Som i mitt fall gav en natt på hjärtsvikten när jag var 32 år.
När hjärna, sinne och kropp tillsammans kan uppnå stillhet är det guld värt. Tankarna blir klarare, kreativiteten ökar, effektiviteten blir märkbart bättre. Känslorna blir mera positiva. Kroppen mår bättre. Delarna börjar samspela istället för att vara i konflikt med varandra. Priset är att börja släppa saker. Massor med saker. Vilket kan vara ganska svårt. Så det behövs en praktik som stödjer den ambitionen.
Välbefinnande handlar om att vara och göra. Och låta processerna samspela. En stor del handlar om att öka sitt medvetande om hur man mår, och lära sig vad man gör i olika tillstånd för att stödja sig själv.
Min idé är inte att förespråka någon särskild metod eller teknik för välbefinnande. Var och en behöver hitta det som fungerar för de egna behoven och förutsättningarna. Däremot vill jag uppmuntra tre typer av välbefinnande-praktik.
- Träna hjärnan till stillhet, t ex genom mindfulness, meditation eller skogsbad
- Träna kroppen till bra energi, t ex genom yoga, qigong eller löpning
- Träna kroppen till bra styrka, t ex genom styrketräning eller kroppsarbete
Min erfarenhet är att alla tre behövs för att nå en bra helhet. Den effektive letar säkert sätt att kombinera alla tre till en praktik. För egen del håller jag isär dem, och utforskar hur de samspelar.
Avslutningsvis vill jag uppmärksamma det som kanske är självklart. Att arbetet med inre hållbarhet, klarhet och välbefinnande aldrig tar slut. Det är ett livsbejakande evighetsarbete. Med sina utmaningar, men framförallt med utveckling och tillfredsställelse som belöning.
Det här är den tredje av tre texter som utforskar sambanden mellan klarhet, välbefinnande och inre hållbarhet. Du hittar den första texten här, och den andra här.
Jan de Man Lapidoth | KNOWHOUSE
jan@knowhouse.se
Tel: 0733 312222
www.knowhouse.se